Om stål

Järn används idag som namn på grundämnet Fe (ferrum) och i sammansättningar som gjutjärn och tackjärn, vilka är högkolhaltiga legeringar. Förr användes ordet järn för alla järnlegeringar och har givit upphov till en tidsålder i förhistorisk tid. Järnåldern började för ca 3400 år sedan i mellanöstern och kom till Norden för ca 2500 år sedan. Perioden kännetecknas av en omfattande användning av järn i redskap och vapen. Det finns fynd av betydligt äldre järnföremål men dessa har tillverkats av meteoritjärn. Tekniken att framställa järn ur malm var förutsättningen för järnålderns inträde. Tekniken att bygga i stål har inte lika gamla anor. Den tidiga användning av stål var som förbindare, t ex spik, dymlingar och kramlor i trä-och stenkonstruktioner. Från 1500-talet och framåt utvecklades ett bruksmässigt smide av stång och plåt. Under 1700-talet blev plåt allt vanligare som taktäckningsmaterial. Den första större järnkonstruktionen Ironbridge uppfördes åren 1776–1779 i England. Bron, som fortfarande står kvar, är byggd av gjutjärn och har en spännvidd på 30 m. Den var så unik att den gav namn åt det kringliggande samhället och finns dessutom upptagen på Unescos världsarvslista. Ironbridge