För att vid CE-märkning deklarera en beräknad bärförmåga måste man använda eurokoderna. Innan alla de nödvändiga eurokoderna för att göra detta var införda och alla nationella val fastställda var detta i princip omöjligt. Därför infördes i produktstandarderna tre olika metoder för att behandla bärförmågan vid CEmärkning.
Metod 1: Ingen bärförmåga alls anges utan produkten beskrivs så väl att bärförmågan kan beräknas på basis av dessa. Beskrivningen måste alltså omfatta alla nödvändiga geometriska data och materialegenskaper.
Metod 2: En fullständig deklaration ges, inklusive bärförmågan beräknad enligt eurokoderna. I princip ska de nationella val som gäller på platsen där produkten ska användas tillämpas vid beräkningarna. Alla val som gjorts vid beräkningarna ska deklareras.
Metod 3: Det deklareras enbart att pålen överensstämmer med en given teknisk specifikation. Normalt baseras en sådan specifikation på beräkningar som gjorts av någon annan än den som tillverkar produkten.
Om metod 2 används ingår beräkningarna och kontrollen av dem i CE-märkningen, som övervakas av ett anmält organ (certifieringsorgan för CE-mäkning). Eftersom den egentliga deklarationen av bärförmågan inte ingår i CE-märkningen om metod 1 och 3 används, är inte heller det anmälda organet inblandat i beräkningarna eller kontrollen av dem.
Så hanteras eurokodberäknade CE-märkta produkter vid Trafikverkets granskning av konstruktionshandlingar
I sina projekt kräver Trafikverket att produkter som kan CE-märkas också ska vara det. Däremot ställs inget krav på att någon viss metod att deklarera bärförmågan ska användas, dvs. alla tre metoderna är möjliga.
Trafikverket ska granska konstruktionsberäkningarna för sina broar. Eftersom CEmärkningen kan vara olika omfattande blir kraven på vilka beräkningar och handlingar som ska lämnas in till verket olika beroende på vilken CE-märknings 2 metod som valts. Om metod 2 använts ingår ju beräkningar och kontrollen av dem i CE-märkningen. Oftast bygger sådana beräkningar på antagna parametrar. Det som krävs är en handling som verifierar att förutsättningarna för de deklarerade värdena uppfylls i det aktuella projektet. Denna verifiering betraktas som en beräkning och kontrolleras av Trafikverket.
Om däremot metod 1 eller 3 använts ingår inte deklaration av bärförmågan i CEmärkningen vilket innebär att beräkningar av denna ska redovisas och granskas av Trafikverket som för vilken annan konstruktionsdel som helst.
På grund av verkets behov av förvaltningsdata ska också objektsspecifika ritningar på alla konstruktionsdelar av bron alltid ingå konstruktionshandlingarna.
Är det då möjligt att använda sig av en tillverkares standardritningar? Ja, då sådana ofta är en förutsättning för en rationell och kvalitetssäkrad hantering kan de objektsspecifika ritningar som Trafikverket efterfrågar skapas genom att komplettera sådana ritningar med objektets namn och andra objektsspecifika uppgifter.
Observera att för betongpålar är det bara den konstruktiva bärförmågan som kan ingå i CE-märkningen. Den geotekniska bärförmågan gör det aldrig, utan den ska alltid kontrolleras av Trafikverket för varje objekt. Detta görs i samband med kontrollen av den slagna pålgruppen.
För alla CE-märkta produkter, oberoende av om bärförmågan beräknats med eurokoder eller inte, ska dessutom tillverkarförsäkran och den tekniska dokumentation som framgår av standarden ingå i redovisningen. |
.gif)
